Vad handlar det om egentligen?

 "Men du är ju på gymmet varje dag du, så himla duktig..." med ett försök att dölja det skeptiska i rösten..."hur orkar du?", ("något måste vara fel när hon tränar flera timmar 6ggr i veckan, hon hetsar så mycket, hur orkar hon?")
 
Det är just det, jag orkar inte det övriga i vardagen om jag inte får gå på gymmet. Det är just för att orka sitta still hela dagarna som jag kliver upp och åker till gymmet. Det handlar aldrig om att "bli snygg" "bli smal", det handlar aldrig om att bli något utseendemässigt. Det handlar om att bli stark, orka med vardagen, göra av med energi samtidigt som jag fylls med ny energi. Just nu har jag egentligen inget specifikt mål med träningen mer än att tycka att det är roligt, känna att jag mår bra av det, får ut något av det och att känna mig stark! Det handlar om att jag vill ge min kropp dom bästa förutsättningarna att leva, att leva friskt och länge! Det handlar inte alls om hur jag ser ut när kläderna åker av på sommaren och bikinin ska på. 


Jag tror att det är just där det skiter sig för många. Att man sätter upp gör höga mål (och för YTLIGA mål) på alldeles för kort tid, och när man inte blev lika vältränad som en elitidrottare denna gång heller så skiter man i det ännu en gång. Jag har själv gjort samma sak SÅ.MÅNGA.GÅNGER.

Det mest fantastiska för mig, med att ha träningen och ett genuint hälso-tänk kring mina val som en vanlig del av vardagen är att jag är friskare. Hela högstadiet och hela gymnasiet var jag konstant sjuk, sjuk HELA TIDEN, förkylningar som aldrig gick över och som bara tog om, migrän flera dagar i månaden, oräkneliga sjukdagar från både jobb och skola...och nu, jag minns inte ens senaste gången jag var sjuk! Ibland känns det som en förkylning är på gång men det liksom kommer aldrig. Detta kopplar jag absolut till att träningen nu är en del av min vardag. Kroppen mår bra, kroppen orkar ta hand om mig för att jag tar hand om den! En stark kropp och ett mycket friskare psyke, hela jag mår bara bra av det.

Jag hade aldrig orkat om jag varje dag stog o drog i magen och med förakt i tanken hatat och hatat, hatat och granskat. Jag hade aldrig orkat gå till gymmet och tränat för att jag hatar min kropp, det blir så jävla mycket enklare när man byter ut hatet till kärlek, kärlek till sig själv. OKEJ att din mage inte är platt, och okej att rumpan inte riktigt sitter på plats och okej att celluliterna finns överallt. Men det finns så mycket annat som skulle vara värre, finns så mycket värre saker som kan hända med kroppen än lite fett, och celluliter. Fåfänga är dumt, träna för att du kan! Träna för att du mår bra av det!
Eller skit i att träna, men stå inte och kläm på kroppen samtidigt som du hatar den. Och säg aldrig högt vad du inte gillar med den, ditt hat triggar så jävla mycket för någon annan. Dina tankar om dig själv påverkar så sjukt mycket någon annans tankar om sig själv. Tala aldrig dåligt om dig själv.
Det tar bara energi.

Hatar ytligheten, hatar att folk tror att jag gör detta pga fåfänga, hatar att folk tror att jag vill bli smal eller bli något annat än det jag redan är. JAG ÄR, och det räcker för mig, jag KAN träna och därför gör jag det, jag tränar för alla som ligger sjuka och inte kan, jag tränar för att jag vill vara frisk och jag tränar för att jag älskar mig själv och jag älskar kroppen och jag älskar människorna i min närhet...jag planerar ett långt liv tillsammans med alla jag tycker om och det är mitt egna ansvar att ge min kropp de bästa förutsättningarna. För har jag gjort det, då har jag gjort vad jag kan.

Älska er själva, var större än ert ego och ert självhat, ta av dig samhällets normglasögon och försök att se från andra perspektiv. Gör det du mår bra av, och ta dig tid till detta, och tillåt dig själv att chilla utan att få ångest. Gör det för dig och gör det för livet❤️

Till top